Hej ”alla”.

Efter en hel del velande har bloggen flyttat till sällare jaktmarker. Jag kommer under en period att dubbelposta nya inlägg även här, men det är bara under en övergångsperiod.

Den nya bloggen hittas nu på ecoglot.hartati.se och kommer, som namnet kanske antyder, fokusera mer på eko/reko/fairtrade mm. och mindre på mig själv.

Väl mött på andra sidan.

Jag skrev tidigare om att jag gillade mina bambustrumpor och att jag gärna skulle prova andra plagg i materialet.

Det gör jag nu. I skrivande stund har jag en t-shirt, strumpor och ett par boxers från Gröna Grodan, alla tillverkade av bambufibrer. Ska man vara petnoga så är de faktiskt tillverkade av 93% bambu och 7% elastan.
Kvaliten och känslan i kläderna är oslagbar och t-shirten skulle nästan kunna liknas vid silke.  Jag sitter faktiskt här och funderar på varför man inte ser mer sportkläder av bambu. Lätt, smidigt, viss antibakteriell förmåga, luftigt och varmt. Skulle fungera klockrent som underställ.

Rekommenderas varmt till alla!

Tack Cecilia för presenterna!

Med hänvisning till mitt nyss skrivna inlägg om begagnathandel. För er som fortfarande vill köpa nyproducerat har jag trillat över ett litet guldkorn som kommer hamna i mitt permanenta länkbibliotek.

ecoshopping.se

Det här är nog helt seriöst den bästa samlingen miljörelaterade länkar med allt från vindkraftverk och solpaneler, fik och caféer, vitvaror, kontorsmateriel, fordon och utbildning till kläder, accessoarer, resor och vanlig hederlig information.
Kolla in och bokmärk.

Som en kommentar till mitt tidigare inlägg om Svensk Ekohandel fick jag en länk till en ganska trevlig svensk webbshop som faktiskt har varor från Arbor på lager, ett märke jag spanat in tidigare för deras miljövänliga snowboards och trevliga t-shirtdesign.
Dessa kläder går nu att beställa från Berthas Ekofashion. Och för er som bor i Göteborg så finns deras butik för lite klämma-känna på Kungsgatan 18.

Ja, ibland får man sig en tankeställare.

Häromdagen tillbringade jag en fikarast diskuterandes begreppet ”eko” och som vanligt pratades det mest material. Bambu, giftfri bommul, KRAV-certifieringar men även den i folkmun kallade ”Fairtrade Light”, Rainforest Alliance. Jag kommer inte ihåg riktigt, men jag tror att det hela kom ifrån att det låg lite Chiquitabananer i fruktkorgen och någon kommenterade den lilla gröna grodan.

Under denna diskussion som till mångt och mycket rörde barnkläder så slog det mig att det inte är alla som inser att de, när de köper begagnade kläder, faktiskt gör miljön en ganska stor tjänst.
Jag vet att detta är en självklar insikt för många, inklusive min familj, men uppenbarligen inte för alla.

Att köpa kläder begagnat–från Tradera eller eBay eller loppis–ser jag faktiskt inga som helst nackdelar med. Du får kläderna billigare (14par byxor, ett antal skjortor och några tröjor för ~300kr är svårslaget), man besparar miljön slitaget av nyproduktion, kläderna är oftast mjukare och skönare då de använts och de flesta gifterna som kan finnas i nyproducerade kläder är redan urtvättade. Dessutom gagnar det båda parter då jag som köpare får billigare kläder samtidigt som säljaren får tillbaka en del av sin tidigare investering.
I vissa fall är det självklart inte passande, eller ens möjligt, att köpa begagnat och det är där allt övrigt ”eco” kommer in. För hur man än vänder och vrider på produktionen av ett plagg eller en pryl för att göra den så miljövänligt det bara går så innebär all nyproduktion en energiförbrukning, och så länge man inte kan vara säker på att det är ”grön el” så innebär det en belastning på miljön. Hur liten den nu må vara.

Begagnade prylar är redan producerade. Energin har redan blivit förbrukad. Att då slänga sakerna leder i slutändan till ett slöseri med energi. Låter man blir att köpa nytt i onödan kommer också produktionen att minska.

Ännu en snegoogling gjorde att jag hittade FRITIS, eller Fri IT i Skolan som projektet kallar sig. Ett initiativ för att förenkla införandet av fri (beer+speech) mjukvara och även utbildningar i skolan. Eller som de själva uttrycker sig:

Fritis har som mål att göra fri programvara mer tillgänglig i skolorna. Vi skapar utbildningsmaterial och annat material som hjälper dig att komma igång. Vi samlar också erfarenheter från våra besökare och vill att just du skall vara med och bygga denna webbplats. ”Fritis.se är ett projekt för att underlätta för lärare och skolor att införa fri programvara i utbildningen och erbjuda bättre utbildning än idag och samtidigt spara pengar.”, säger en av initiativtagarna till projektet.

Jag har inte kollat igenom allt det har på sajten, men tillräckligt för att bestämma mig för att komma ihåg projektet för framtida bruk.

Äntligen börjar det dyka upp lite Ekohandel i sverige också. Worn|Again och Terra Plana har ju funnits ett bra tag i USA och UK med skor i återvunnet material och butiker som säljer kläder av bambufiber eller andra eco/fairtradematerial har gått att hitta ganska snabbt via google. Men som sagt, inte så mycket i Sverige.

För ett par månader sedan köpte jag ett par bambustrumpor och nu så här ett tag efter måste jag faktiskt erkänna att jag älskar materialet.

Det är mjukt och lent, slitstarkt, loggar inte, knottrar inte ihop sig och det håller sig fräscht. Det påstås ju att just Bambu har någon form av bakteriedödande egenskap och borde därför lämpa sig alldeles utmärkt för framför allt strumpor. Om det är det som gör det kan jag inte svara på, men mina fötter som tillbringar större delen av dagarna inomhus i skor mår som bäst när jag har mina bambustrumpor.
Jag har varit medveten om att det finns andra plagg i materialet också, men det är inget som saluförs av de som sålde strumporna till mig och att betala frakt från USA eller UK är inget jag gör för skojs skull.

Igår felgooglade jag lite och snubblade in på Ekohandel.se, så se på fan om det inte är en svensk webbshop som säljer bambukläder. Strumpor, kallingar, t-shirts, hoodies, babykläder, trosor m.m.

En annan glädjande nyhet är ju att High Fashion for Kids har fått in ett litet Ekosortiment nu. Tyvärr i storlek för-stor för the Dude, men den lilla hoodien som spontanhandlades får väl ligga några månader då. Ingen bambu, men väl bomull producerad under rimliga förhållanden och utan miljögifter (eco/fair alltså).

Faktum är att av de kläder vi köpt själva åt lillen så är nog närmare 70%, kanske inte fair, men eko. Både H&M och P.O.P ska ha cred för att de har ”gröna” barnkläder i sortimentet. För ärligt talat, om man har valet. Vill man verkligen att den lille ska ha plagg som badats i erkänt giftiga kemikalier?
Att sedan P.O.P tar ut ett mindre lands BNP för en overall som kommer att användas i hela två månader och som dessutom inte kan matcha kvalitén från Coop är en annan femma.

Jag vet att det är någon dag för sent nu, men vafan.

30oct == 24dec

Nu har jag anmält mig till Donationsregistret som organ-/vävnadsdonator efter min död.

Ärligt talat så förstår jag inte varför jag inte gjort det tidigare. Det är ju inte riktigt som organdonationen i ”Meaning of Life”.

Behöver jag nämna att jag inte äger rättigheterna till klippet?

Ja. Eh. Ja.

Har tagit grönt kort här i veckan. Lyckades sno åt mig officiellt handicap direkt så nu får man ju spela lite var stans. Cilia klarade sitt praktikprov också.

Något som förvånar mig är hur många av mina kompisar som, nu när jag har börjat, erkänner att de också spelar golf men av någon anledning hållit tyst om det. Att jag också blivit kallad–hur seriöst det nu var–klassförrädare kanske har med saken att göra.

Jaja… det blir billigare än att vara kvar på gymmet i alla fall trots att man inte får friskvårdsbidrag för just golf.

Apropå dåliga liknelser.

Sten Tolgfors satt här i radion, P1 Morgon, häromdagen och berättade för oss dumma medborgare att vi missuppfattat hela FRA-lagen. För den gör ju egentligen bara det som de svenska trafikpoliserna gör. De står där vid sidan av vägen och leker laserkrig och plockar bara in de personer som kör för fort, har inmundigat alkoholhaltiga drycker eller som har allvarliga fel på bilen. Precis så är det enligt Sten Tolgfors.

Han har ju rätt i att det är vad trafikpoliserna faktiskt gör, och det ska han väl ha en klapp på axeln för då kanske. Men där slutar likheterna.

Till skillnad från FRA syns trafikpolisen. De har en, ganska stor, blåvit bil med saftblandare på taket och signalgula reflexremsor parkerad bredvid vägen. Konstapeln som sköter själva laserpekandet står öppet och synligt och också han är signalfärgad i sin reflexväst. Om man blir invinkad för alkoholkontroll så återfinns samma fina bil och samma fina konstapel men med skillnaden att där stannas man upp helt och möts av en artigt hälsande konstapel som vänligt och bestämt ber om att få se på körkortet och frågar ”har du sett en sån här förut” när de håller upp sin alkometer. Allt för att alla ska vara fullt medvetna om vad som händer och sker och för att man ska vakna till om man kanske är lite tung i foten efter en lång dag på jobbet. Själva huvudsyftet, som dryftat av rikspolischefen själv, är inte att sätta dit folk som syndar (undantaget rattfyllerister så klart) utan för att se till att bilarna som körs på vägarna rullar i rätt hastighet och uppfyller de säkerhetskrav man åtar sig att hålla när man tar ett körkort.

Fartkameror skulle vara en bättre liknelse, men även den har sina brister. En fartkamera ser man. Oftast så långt bort att man, om man skulle lida av samma blyfot som nämnts tidigare, hinner lätta på gasen och inse att man kanske höll en lite för hög hastighet på fel sträcka. Ser man inte kameran så märker man klart och tydligt om hastigheten var fel genom det intensiva blixtrandet. Skulle man vara så borta att inte ens det får en att vakna till så kommer informationen hem i ett brev på posten senare. Kort sagt, du vet när du mäts och du vet om det blev fel.

En mer korrekt liknelse skulle vara en dold trafikkamera som inte på något sätt markerar när du gör fel utan bara sparar informationen. Taggar dig som intressant och fortsätter fotografera dig senare oavsett vilken hastighet du håller. Dessutom skulle den skicka all information till en myndighet som kartlägget ditt resemönster, kollar vad du handlar, var och för hur mycket. Skulle du ha en bekant eller en kollega i bilen vore det dessutom passande att kolla upp denne också ifall det skulle kunna vara en ”allierad”. Även om man inte är en fara för Sverige så kanske informationen kan användas för byteshandel senare med andra länder som kanske inte är lika… uhm… nogräknade och inne på det här med yttrandefrihet och pressfrihet. Allt för att du inte ska ha en chans att försvara/förklara ditt agerande förren du sitter i klistret.

Nej, Sten Tolgfors. FRA med deras nya befogenheter har faktiskt ingen motsvarighet inom trafikpolisen.