Ja, ibland får man sig en tankeställare.

Häromdagen tillbringade jag en fikarast diskuterandes begreppet ”eko” och som vanligt pratades det mest material. Bambu, giftfri bommul, KRAV-certifieringar men även den i folkmun kallade ”Fairtrade Light”, Rainforest Alliance. Jag kommer inte ihåg riktigt, men jag tror att det hela kom ifrån att det låg lite Chiquitabananer i fruktkorgen och någon kommenterade den lilla gröna grodan.

Under denna diskussion som till mångt och mycket rörde barnkläder så slog det mig att det inte är alla som inser att de, när de köper begagnade kläder, faktiskt gör miljön en ganska stor tjänst.
Jag vet att detta är en självklar insikt för många, inklusive min familj, men uppenbarligen inte för alla.

Att köpa kläder begagnat–från Tradera eller eBay eller loppis–ser jag faktiskt inga som helst nackdelar med. Du får kläderna billigare (14par byxor, ett antal skjortor och några tröjor för ~300kr är svårslaget), man besparar miljön slitaget av nyproduktion, kläderna är oftast mjukare och skönare då de använts och de flesta gifterna som kan finnas i nyproducerade kläder är redan urtvättade. Dessutom gagnar det båda parter då jag som köpare får billigare kläder samtidigt som säljaren får tillbaka en del av sin tidigare investering.
I vissa fall är det självklart inte passande, eller ens möjligt, att köpa begagnat och det är där allt övrigt ”eco” kommer in. För hur man än vänder och vrider på produktionen av ett plagg eller en pryl för att göra den så miljövänligt det bara går så innebär all nyproduktion en energiförbrukning, och så länge man inte kan vara säker på att det är ”grön el” så innebär det en belastning på miljön. Hur liten den nu må vara.

Begagnade prylar är redan producerade. Energin har redan blivit förbrukad. Att då slänga sakerna leder i slutändan till ett slöseri med energi. Låter man blir att köpa nytt i onödan kommer också produktionen att minska.