D e m o k r a t i .

Illusionen av ett statsskick vi har här i Sverige. Visst har jag haft mina klagomål på var folk lägger sina röster och så, men det är en del av nackdelarna med att ha en fungerande demokrati.

Eller vänta nu. Tydligen så kan vi egentligen klara oss ganska bra utan riksdagsledamoter i denna underbara demokrati, för ett parti ska rösta som ett parti.

VA FAN!

De senaste dagarna har jag suttit oavbrutet och lyssnat på P1 för att försöka hänga med bäst jag kan i vändorna kring FRA–en lag som aldrig borde kommit så långt som den har–och de interna diskussionerna inom partierna. Om vi nu ska ha ett system med X-antal ledamoter så förväntar jag mig att de röstar efter eget huvud. Självklart kommer C rösta ganska mycket som C eftersom man troligtvis är just C av en anledning. Men att överhuvudtaget ha ett personvalsbaserat valsystem och sedan kasta det överbord så fort någon i partiet tycker olika är inget mer än ett stort jävla hykleri.
Hur kan ett parti tvinga–eller utöva påtryckningar internt på–en partikamrat att rösta på ett sätt som uppenbarligen inte faller personen i fråga i smaken.

Visst kan jag se poängen med att ett parti är enat, men ett parti ska också representera väljarkåren annars ser jag ingen som helst fördel med att ha en hel del, ganska högavlönade oavsett partitillhörighet, ledamoter. Självklart räcker det inte med sju personer i riksdagen eftersom att arbetsbördan skulle bli allt för stor för att hinna göra någon nytta alls, men måste de vara just ledamoter? Kan det inte bara vara ‘vanliga’ tjänstemän om de nu inte har någon egen rösträtt ändå? Vore det inte billigare och enklare att ett parti har en röst. En röst som väger olika mycket beroende på hur stor del av rösterna partiet i fråga fick.

Näe! Ska vi ha en anledning till att rösta på personer som ligger nära ens egen syn på saker och ting så ska det också vara deras förbannade plikt att rösta efter eget hjärta och inte böja sig för grupptrycket. Uppenbarligen så finns det olika viljor även inom samma parti och om det är så starka viljor–nu tänker jag framför allt på det aktuella, fortfarande, FRA-beslutet–att ledmoter debatterar sig gråtfärdiga för att de instinktivt känner att något är fel så ska de fanimej rösta som de känner. Det är vad jag som väljare känner och det borde man ta till sig.

Apropå FRA-lagen; en vis person sade nåt i stil med att ”en integritetskränkning blir inte mindre kränkande för att någon har kontrollerat den”. Brottet–ja, jag ser det som ett brott–är gjort, godkänt eller ej. Om de sedan får använda informationen spelar ingen roll. Den personliga integriteten är redan kränkt.

Kudos också till Bahnhof som i den civila olydnadens anda går ut med att man tänker motarbeta lagens effekter så långt det bara går. De vill helt enkelt inte gå med på att lämna ut de uppgifter som FRA kan begära eller på något sätt hjälpa till med övervakningen. Lysande initiativ!