Vissa saker stör mig mer än andra. Modeord kan vara en av dem, framför allt helt omotiverade sådana.
Av de senare hörda modeorden–eller i det här fallet, frasen–är ”till syvende och sist” som framför allt används allt mer och mer frekvent i politiska framföranden och debatter.
Jag har ett antal anledningar till att jag stör mig på just det uttrycket.
- Jag hör den ett par gånger om dagen numer när jag, på väg till och från jobbet (en timmes bilfärd, enkel resa) lyssnar på SR P1. Jag är helt enkelt trött på att höra det upprepas i tid, och inte helt sällan, i otid.
- Vissa talare har inte kollat upp vad uttrycket betyder utan har skaffat sig ett löst hum om dess betydelse och använder det därför på sätt som inte alltid passar ändamålet. Betydligt vanligare misstag hos politiker och framför allt hos de mer högerpolitiskt inriktade (säga vad man vill om Mp, V och S, men de har faktiskt en större förmåga att inte krångla till sina ordval och formuleringar än övriga partier) än hos andra yrken.
- Nästan som punkt 2, men en annan vinkel. Alla känner inte till vad uttrycket betyder och lämnar därför utrymme för egna tolkningar. I vissa debatter har detta varit extra tydligt, trots att tolkningen bara har varit marginellt annorlunda. Om man har som mål att budskapet ska gå fram så är det hål-i-huvudet att ord och begrepp som inte intuitivt uppfattas lika av alla parter används. Något som jag personligen märker ganska ofta i min roll som IT-konsult.
- Danska? Varför välja den Danska varianten när den finlandssvenska ”sist och slutligen” finns. En variant som, precis som den svenska ”när all kommer omkring”, är fri från nummermagi och bibliska referenser.
- ”Till syvende och sist”, eller ”til syvende og sidst” med dansk stavning, är en något aggressivare fras än ”när all kommer omkring” och lämpar sig inte lika väl i en dubbelriktad debatt som den svenska varianten. Med bibelreferenser och ord som ”sist” sätter man ganska mycket punkt för en fortsatt debatt oavsett hur öppen den än är. Lite som ”stjärnstopp!” på lekis.
Vi har redan ett underbart komplicerat språk som klarar sig gott utan ännu fler svårtolkade (”Tomten står på tomten”?) uttryck som dessutom inte tillför något till det redan befintliga språket.
Men men… vem har sagt att jag har rätt i det jag säger. 
